Igår när jag och min älskling Emelie satt ute och målade i det härliga vår/sommar vädret
söter jag på en äckel jävla ödla som är cirkus 25 centimet ifrån MIN fot.

Första som ploppar upp i mitt huvud är: "Behärska dig Sofie.. Tänk på Emelie och grannarna!"

Jag stampar fort till med foten, ödlan blir lika rädd som mig. Men kommer tillbaka lika fort..
Jag orkar inte tänka mer. Jag skriker och Emelie tittar upp på mig med en söt
men väldigt rädd min.. Fort som bara den säger NannySofie till Emelie:
"Kom Emelie, nu är det dags att gå in igen..  Det är äckelsaker som kryper här"
Tacka gudarna för att Emelie blev överlycklig att få gå in igen!
Och resten av onsdagskvällen pratade hon om myror (?!)

Det är liksom hon som är the master nu mera, det är hon som tar täten nu när vi går promenader
(när jag vågar gå ut)... Ähh, jag säger då det. Tacka vetja, Rättvik Dalarna och myggen ♥
Det är Kärlek det som pappa skulle säga!

Min gyllene regel på Guldkusten:
Gå aldrig ut dag tid. Visa dig endast natte tid!