Och här sitter jag som ett frågetecken. Tacka gud att jag har en underbar syster som har fixat det mesta!
Men nu är det till henne och till Maxis-ponken som är kvar, och självklart dom svåraste.. Dra mig baklänges.
Jag funderar och jag funderar.... (Mest av allt så längtar jag faktiskt till julskinkan nu när jag tänker efter.)